en av mina favoritförfattare är utan tvekan Rob Bell. Han är så relevant i allt han säger.
"Agape älskar inte en människa för att hon förtjänar det.
Agape gör henne värdig genom styrkan och kraften i kärleken.
Agape älskar inte en människa för att hon är vacker.
Agape älskar på ett sådant sätt att hon blir vacker.
Det finns kärlek för att, kärlek så att, kärlek i syfte att,
och så finns det kärlek, punkt.
Agape behöver ingen anledning."
wow. Bibeln använder sig av olika ord när den talar om kärlek just för att man skall förstå styrkan bakom ordet. Det grekiska ordet Agape är det starkaste av alla. den villkorslösa kärleken. i Joh 3:16 står det "Ty så agapade Gud världen att han utgav sin enfödde son.." Han gav oss Jesus, vägen tillbaka till Gud. Vi blev skapade till Guds avbild, vi bröt relationen men Gud sände direkt sitt kärleksbrev till människan. Han såg till att skapa ett folk som han gav ett löfte. Han förberedde marken för Messias som skulle komma för att ta straffet (som var vårt pga att vi bröt relationen och löftet till Gud). och han kom!
Det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig,
medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad.
Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra
missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid,
och genom hans sår är vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en
gick sin egen väg, men all vår skuld lade HERREN på honom. Jes 53
..och det coolaste av allt är att han gjorde det oavsätt vad. oberoende av hur många som skulle gensvara, oberoende av hur vi mådde, vad vi sa, hur vi levde, oberoende av vår respons. Han skulle sänt honom om jag så var den enda levande själen på den här jorden - även om jag vägrat ta emot honom! Det är det som är så stort med Gud. Att han bara älskar och älskar och älskar. oberoende av hur bra vi presterar, hur många rätt vi prickat och oberoende av om vi ens bryr oss om honom.
..och den största utmaningen är att vi är kallade att älska varandra på detta sättet. utan att vilja ha något tillbaka. det kan vara så svårt ibland. Man offrar kanske mycket för någon annans skull, tjänar andra - man älskar någon. Men när man inte ens får ett tack är det så lätt att ge upp och tänka "det är ingen idé att jag fortsätter för ingen ser det ändå". men frågan är då om det inte är just att fortsätta som är Agape?
Att inte bry sig om responsen utan bara ge Agape för att det är ens drivkraft.